Den första järnvägen i Sverige öppnade 1856 mellan Örebro och Nora i Bergslagen. Tio år senare nådde järnvägen Uppsala då Norra Stambanan öppnade från Stockholm. Norra Stambanan byggdes och trafikerades av Statens Järnvägar, SJ, men det fanns även privata aktörer som ville bedriva järnväg i Uppland.
Historien om Lennakatten

Upsala-Lenna Jernväg öppnar
År 1760 hade ett nytt järnbruk öppnat i den lilla orten Länna, ca 20 km öster om Uppsala. Järnproduktionen gick bra, men man hade problem med att få råvaror till bruket. Därför beslutade man sig för att bygga en ny järnväg mellan Uppsala och Länna. 1876 öppnade Upsala-Lenna Jernväg, med signaturen ULJ, för trafik utan några stora fanfarer eller invigningar. För att spara pengar byggdes banan med smalare bredd på spåret, så kallat smalspår, vilket krävde mindre markanvändning och klarade tvärare kurvor. Nackdelen var att tågen då blev mindre och långsammare. Spårvidden var 891 mm, vilket motsvarar tre gammeldags svenska fot.

1876 öppnade Upsala-Lenna Jernväg, med signaturen ULJ, för trafik utan några stora fanfarer eller invigningar.

Utbyggnader över hela Roslagen
År 1884 öppnade en fortsättning på banan till Norrtälje kallad Lenna-Norrtelje Jernväg (LNJ). Året därpå invigdes Stockholm-Rimbo Jernväg (SRJ) som fick en knutpunkt med LNJ i Rimbo. De kommande åren öppnade linjer över hela Roslagen. Hela nätverket byggdes med 891 mm spårvidd, vilket gjorde det isolerat från det nationella järnvägsnätet som byggdes med 1435 mm spårvidd.
Sammanslagningar och stora framgångar
Med tiden skulle Stockholm-Rimbo Jernväg visa sig vara den mest framgångsrika av järnvägarna i Roslagen. Upsala-Lenna Jernväg gick hyfsat medan Lenna-Norrtelje Jernväg hade svåra ekonomiska problem. 1905 övertogs LNJ av SRJ, och 1908 köptes även ULJ upp av SRJ. I samband med detta bytte Stockholm-Rimbo Jernväg namn till Stockholm-Roslagens Järnvägar för att bättre spegla det nya järnvägsnätet, men signaturen SRJ förblev densamma.

1920-talet till 1940-talet blev Roslagsbanenätets storhetstid. Nätet uppgick då till 326 km järnväg, och därtill hade man ca 930 km busslinjer. Personalstyrkan bestod av över 950 anställda. SRJ kunde stoltsera med ett av Sveriges mest moderna järnvägsnät. Man var bland annat tidiga med elektrifiering (1895), linjeblockering (1906), automatiska vagnskoppel (40-tal), och fjärrmanövrering av stationer (40-tal). Allt detta är standard på järnvägar än idag, om än i något utvecklad form.
Nätet uppgick då till 326 km järnväg, och därtill hade man ca 930 km busslinjer.

Järnvägarna får konkurrens
Från mitten av 1950-talet påbörjades en tid av förändring för järnvägarna i Roslagen, liksom i resten av Sverige. Bilarnas intåg innebar hård konkurrens för järnvägarna. De smalspåriga järnvägarna blev hårdast drabbade på grund av deras mindre tåg och lägre hastigheter.
Den svenska Riksdagen hade även vid denna tid beslutat att alla svenska järnvägar skulle förstatligas och uppgå i Statens Järnvägar. För SRJ skedde detta i två steg. Först, 1951, blev bolaget helägt av svenska staten innan det 1959 helt uppgick i SJ.

SJ införde flera rationaliseringar av trafiken för att försöka få lönsamhet i driften. Men konkurrensen från biltrafiken blev alltför hård och järnvägarna började läggas ned en efter en. Den 31 december 1966 gick det sista persontåget mellan Uppsala och Rimbo. Banan förblev dock öppen för godstrafik till och från pappersbruket i Hallstavik.
Den 31 december 1966 gick det sista persontåget mellan Uppsala och Rimbo.
Några järnvägar överlever
1968 grundas Museiföreningen Stockholm-Roslagens Järnvägar för att försöka bevara något av det nedläggningshotade Roslagsbanenätet. Efter några år lyckades de få starta upp museitågstrafik mellan Uppsala och Faringe, alltså på den del av Roslagsbanenätet där allt började. Då gick fortfarande godståg på banan, men sedan 1977 är banan en ren museijärnväg. Den som idag är känd som Lennakatten.

Flera av järnvägslinjerna närmast Stockholm överlevde också nedläggningsvågen, efter två folkomröstningar i Täby och Vallentuna där lokalbefolkningen uttryckte starkt stöd för Roslagsbanans överlevnad. Idag rullar den moderna Roslagsbanan mellan Stockholms östra, Kårsta, Österskär och Näsbypark. Banan har byggts ut med dubbelspår på stora delar av banan och har fått moderna tåg som kan köra i upp till 120 km/h. Roslagsbanan är idag den enda järnvägen i Sverige med 891 mm spårvidd som ännu har reguljär trafik.
Även Dannemora-Hargs Järnväg har överlevt till idag. Den byggdes om till normalspår på 60-talet och förlängdes 1977 till Hallstavik. Idag trafikeras banan enbart av godståg.
Allt som allt har omkring 40% av det forna Roslagsbanenätet överlevt, sett till kilometer järnväg. Om man ser till mängd trafik går det dock, med Roslagsbanan, Hallstaviksbanan och Lennakatten, nog mer tåg på roslagsspår än någonsin tidigare.
Namnet Lennakatten då?
Många har säkert undrat över namnet Lennakatten. Namnet kommer från den ångvagn, ett slags tåg som är till hälften ånglok och till hälften personvagn, som rullade på ULJ och LNJ under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Lokalbefolkningen tyckte att denna vagn lät som en väsande katt och gav den smeknamnet Lennakatten. När ångvagnen skrotades överfördes smeknamnet till de andra tågen som rullade på banan.
Lokalbefolkningen tyckte att denna vagn lät som en väsande katt och gav den smeknamnet Lennakatten.

Vidare läsning
- Läs artikeln om föreningens historia här.
- Historien kring stationerna på Lennakatten hittar du under respektive stations sida.
- Boken Lennabanorna (2004), utgiven av SRJmf, redogör detaljerat för ULJ:s, LNJ:s och dess efterföljares uppgång, verksamhet och fall.
- Vår museiguide Lennakatten – En guide till smalspåret genom Uppland berättar mer om banans historia, sevärdheter längs banan och om historian om våra fordon på järnvägen. Du kan köpa den på vår järnväg.
- Hemsidan historiskt.nu har en sida om Stockholm-Roslagens Järnvägar och de andra järnvägarna i Roslagen:
- Stig Lundins hemsida har sidor om: