SRJ C 14
Blygsam begynnelse

Det här är en av de första personvagnarna på Stockholm–Rimbo Jernväg (SRJ). Se dig gärna omkring i vagnen och notera särskilt:
- De hårda träbänkarna i tredje klass. Före 1930-talet är komforten i tredje klass låg.
- Pärlsponten i tak och väggpaneler, typisk för tiden runt förra sekelskiftet.
- Fotogenbelysningen i taket. Från början hade vagnen stearinbelysning. Varken fotogen eller stearin ger så mycket ljus, men 1890-talets resenärer är inte heller vana med mycket mer upplysning ombord.
- Plåtklädseln utvändigt, som ligger utanpå en trästomme. Detta är den absolut vanligaste utformningen av vagnar under 1800-talet.
Teknisk data
Beteckning SRJ C 14
Tillverkningsår 1886
Tillverkare AB Atlas
Vikt 6 ton
Längd 6,9 m
Antal sittplatser 24 st
Biografi
Även om SRJ i huvudsak byggs för godstransporter från Roslagen in till huvudstaden beställer järnvägsbolaget även 20 stycken små tvåaxliga personvagnar inför uppstarten av trafiken. Atlas verkstäder i Vasastaden, Stockholm ligger på smidigt avstånd från järnvägen så de blir lämpliga leverantörer.
Vagn 14 har sittplatser i tredje klass, vilket på denna tid innebär en mycket sparsam, men ändå omsorgsfullt utformad, inredning med träbänkar. Alla kommoditeter är förbehållna de välbärgade resenärerna i andra klass, så som är normen i hela samhället vid den här tiden.
SRJ ska med tiden visa sig vara ett järnvägsbolag som röner stora framgångar. Resandet ökar i snabb takt. De gamla vagnarna från invigningen är små och har få sittplatser. Dessutom går de ganska skumpigt i spåret. Vid alla kommande leveranser kommer man därför att välja större och bekvämare boggivagnar. Gamla SRJ C 14 får ändå fortsätta transportera resenärer till 1939 då den blir tjänstevagn, bl a för förvaring av material. 1973 köps vagnen in av Lennakatten. Där väntar ett omfattande renoveringsarbete där vagnen återställs till leveransutförande.
Om tillverkaren

AB Atlas (från 1890 Nya AB Atlas) var ett svenskt industri- och verkstadsföretag som grundades 1873 av av järnvägsingenjören Eduard Fränckel samt finansiärerna David Otto Francke och André Oscar Wallenberg. Verkstaden var belägen i Vasastaden i Stockholm, intill Norra Stambanans sträckning.
1917 gick bolaget samman med AB Diesels Motorer och bildade AB Atlas Diesel, sedermera känt som Atlas Copco. Verkstaden i Vasastaden lades ned 1927 och idag finns bostadskvarter på platsen. Området kallas idag för Atlasområdet.