SRJ Co 26
Med boggier mot framtiden
Runt förra sekelskiftet var den här järnvägsvagnen toppmodern. Se dig gärna omkring i vagnen och notera särskilt:
- De typiska tigerrandiga träbänkarna i tredje klass. Före 1930-talet är komforten i tredje klass låg.
- Pärlsponten i tak och väggpaneler, typisk för tiden runt förra sekelskiftet.
- Lanterninen (den inglasade upphöjningen) i vagnens tak, som hjälper till att släppa in ljus i vagnen.
- Gasbelysningen i taket. Vagnen går i tåg där det saknas utrustning för elektrisk belysning. Belysningen är av Nobelpristagaren Gustaf Daléns modell.
- Plåtklädseln utvändigt, som ligger utanpå en trästomme. Detta är den absolut vanligaste utformningen av vagnar under 1800-talet.
Teknisk data
Beteckning SRJ Co 26
Tillverkningsår 1896
Tillverkare Nya AB Atlas
Vikt 13 ton
Längd 13,8 m
Antal sittplatser 48 st
Biografi
Atlas i Stockholm har sedan tidigare levererat en serie små, tvåaxliga vagnar till invigningen av Stockholm–Rimbo Jernväg (SRJ). Mot slutet av århundradet finns behovet att utöka vagnsflottan, varför Atlas får en beställning på ytterligare åtta vagnar.
De nya vagnarna skiljer sig dock på flera sätt från den tidigare leveransen. De blir dubbelt så långa som sina föregångare och får en för tiden modern takkonstruktion med lanternin för mer ljusinsläpp. Men den största revolutionen är definitivt boggierna under vagnen, små underreden som kan vrida sig fritt under vagnen och möjliggör en betydligt mjukare gång. Succén är ett faktum – alla efterföljande vagnsleveranser till SRJ kommer få boggier, trots att andra järnvägar fortsätter att beställa tvåaxliga vagnar långt in på 1900-talet.
Vagnen används i trafik fram till och med andra världskriget, de sista åren dock sporadiskt. Runt 1950 blir vagnen köksvagn för banavdelningen, för utspisning av mat vid banarbeten. Den köps 1970 av Lennakatten. Vagn 26 är den första vagnen som renoveras av föreningen, och rullar i Lennakattens tåg vid museijärnvägens premiär 1974.
Om boggier
Boggier introducerades i USA på 1830-talet, och kom till Sverige 1880 på några skånska privatbanor. Statens Järnvägar började med boggier 1888, men det skulle dröja länge innan de flesta järnvägsvagnar hade boggier. Här låg SRJ länge i framkant i Sverige.
Boggier möjliggjorde en mjukare gång samt större fordon.
Dalénbelysningen
Gustaf Dalén (1869-1937) var en svensk uppfinnare. Han är närmast förknippad med sin tid som VD för industribolaget Aga som producerade gasprodukter till industrier samt utvecklade nya användningsområden för gas. En av dessa var en ny lösning för fyrar som gjorde att belysningen automatiskt släcktes under dagen och tändes på natten. För den så kallade Aga-fyren vann Gustaf Dalén Nobelpriset i Fysik 1912. Samma år förlorade Dalén synen och blev allvarligt brännskadad i en olycka med acetylengas, men det stoppade inte honom från att fortsätta uppfinna nya produkter och leda Aga fram till hans död 1937.
Aga utvecklade under Daléns ledning den så kallade Dalénbelysningen som använder sig av acetylengas, av Aga även kallad dissousgas, som energikälla. Dalénbelysningen var både betydligt enklare att styra än de gamla fotogenlamporna, och gav ett starkare ljus. Den blev därför standard i svenska järnvägsvagnar under 1900-talets första hälft.
Om tillverkaren
AB Atlas (från 1890 Nya AB Atlas) var ett svenskt industri- och verkstadsföretag som grundades 1873 av av järnvägsingenjören Eduard Fränckel samt finansiärerna David Otto Francke och André Oscar Wallenberg. Verkstaden var belägen i Vasastaden i Stockholm, intill Norra Stambanans sträckning.
1917 gick bolaget samman med AB Diesels Motorer och bildade AB Atlas Diesel, sedermera känt som Atlas Copco. Verkstaden i Vasastaden lades ned 1927 och idag finns bostadskvarter på platsen. Området kallas idag för Atlasområdet.