SRJ Coö 38
En sommarvagn för Djursholm

När de sista sommarvagnarna rullade i Roslagen på 1940-talet kunde de se ut som vagnen du står i nu. Se dig gärna omkring i vagnen och notera särskilt:
- De speciella, vändbara så kallade walkover-sätena. En nymodighet som hämtats från USA.
- Inga glas i fönstren, förutom i vagnsändarna. Vagnen är en så kallad sommarvagn, vilket är en vanlig och uppskattad vagnstyp i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
- De många smidesdetaljerna. I början av 1900-talet lägger man mycket möda på utförandet, även i enklare personvagnar.
Biografi
Djursholmsbanan byggs för att förse det nya bostadsområdet Djursholm med smidiga transporter till centrala Stockholm. Trafiken bedrivs sedan 1895 med eldrivna motorvagnar, som en av de första järnvägarna i världen med eldrift. I början av 1900-talet ökar trafiken kraftigt när villastaden byggs ut, och fler släpvagnar behövs.
Sommarvagnar är runt förra sekelskiftet ett vanligt sätt att hantera resandetopparna på somrarna. Sommarvagn 38, med sina två syskon 36 och 37, levereras dock med en lite mer ståndsmässig inredning än vad som var brukligt för sommarvagnar vid denna tid. Det kan tyckas konstigt att köpa vagnar som endast kan användas under en begränsad del av året, men så är sommarvagnarna också mycket uppskattade av det tidiga 1900-talets resenärer.
Vid leverans är vagnarna färgglatt målade med texten ”DJURSHOLMSBANAN” längs långsidorna, men får ganska snart den konventionella rödbruna färgsättningen. De rullar ovanligt länge för sommarvagnar, långt in på 1940-talet. Halva vagnskorgen blir sommarstuga i Vallentuna, men underredet blir kvar på järnvägen och kan tas över av Lennakatten 1977. Med originalritningar till hjälp, och den halva vagnskorgen som mall, kan SRJ Coö 38 återuppbyggas och åter tas i trafik.
Teknisk data
Beteckning SRJ Coö 38
Tillverkningsår 1902
Tillverkare Vagn- och Maskinfabriken
Vikt 8,0 ton
Längd 13,5 m
Antal sittplatser 48 st
Sommarvagnar
Sommarvagnar var relativt vanliga på både järnvägar och spårvägar i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Generellt kan sägas att de förekom i två varianter: antingen var det öppna godsvagnar som sommartid rustades med enkla sittplatser och tak, eller så var det vagnar speciellt byggda för syftet. På Jönköping–Gripenbergs Järnväg användes sommarvagnarna vintertid till att köra symaskiner från Huskvarna. På Dala–Ockelbo–Norrsundets Järnväg gick sommarvagnar i arbetståg för skogsarbetarna året runt med endast några gardiner som skydd från vädret.
Även om sommarvagnar var populära hos resenärerna på varma sommardagar ansågs de relativt snart vara omoderna. Järnvägarna prioriterade de mest användbara vagnarna, som kunde användas året runt i alla väder. Roslagsbanan använde sommarvagnar ovanligt länge, ända in på 1940-talet. Så sent som 1929 levererades den sista sommarvagnen, SRJ 85, trots att andra järnvägar slutat använda dem sedan länge.
Om tillverkaren

Vagn- & Maskinfabriksaktiebolaget grundades 1899 som ett dotterbolag till Stora Kopparbergs Bergslagen. Här tillverkades lok och vagnar till i huvudsak den svenska marknaden, men någon storspelare var man aldrig. På 18 år tillverkade man 246 lok. 1918 såldes bolaget till de betydligt mer etablerade AB Svenska Järnvägsverkstäderna (ASJ), men namnet Vagn- & Maskinfabriken levde dock kvar till 1943. Därefter kallades verkstaden ASJ Falun. Från 1960-talet började ASJ Falun hjälpa ASEA med tillverkningen av de nya elektriska Rc-loken som än idag rullar på svenska järnvägar.
ASJ gick i konkurs 1972 och verksamheten överläts till ASEA, som man redan hade ett nära samarbete med. Redan året efter lades verkstaden i Falun ner för gott.
Walkoversäten
Amerikanarna har alltid gjort saker lite… extra. Järnvägsvagnar är inget undantag. Walkoversäten utvecklades under 1800-talet på amerikanska järnvägar som en lösning på problemet med att alla resenärer vill åka med tågets färdriktning, vilket inte är möjligt när tåget byter riktning. När tåget har nått sin slutstation går konduktören genom vagnen och vänder (walk over) stolsryggarna, så att alla kan sitta rättvända. Sen kan resenärerna vända stolryggarna igen om man exempelvis vill sitta fyra personer tillsammans.
Walkoversäten letade sig i början av 1900-talet i Sverige, men fick aldrig något större genomslag här. Djursholmsbanan hade ett antal vagnar med walkoversäten, däribland de tre sommarvagnarna 36, 37 och 38, och Göteborgs spårvägar hade ett antal sommarsläp med sätestypen. Konstruktionen innebär förstås betydligt fler rörliga delar som kan gå sönder än ett vanligt säte. Med tiden skulle säten utformas med allt högre komfort, vilket gjorde walkoverkonstruktionen omöjlig. Den konventionella europeiska standarden med säten ordnade i fyrgrupper skulle alltjämt dominera i många år framöver.