Lennakattens tåg

Grunden för hela Lennakattens verksamhet är våra tåg. Vi är stolta över att kunna erbjuda en oöverträffad variation av olika lok och vagnar att resa med på Lennakatten. Tågen representerar tillsammans en tidsperiod på över 100 år, och visar hur svenska tåg kunde se ut genom järnvägens historia. På den här sidan presenterar vi de tåg du kan se i vår trafik, från vårt lilla ångtåg och stora ångtåg, till dieseltåget och rälsbussen. För mer djupgående information och historik om individuella fordon hänvisar vi till vår museiguide Lennakatten – en guide till smalspåret genom Uppland. Du kan köpa guiden vid ditt besök hos oss.

Lilla ångtåget

Lilla ångtåget är vårt äldsta tåg. Den yngsta vagnen är byggd 1903 och den äldsta redan 1885. Den äldsta vagnen, SRJ 9, gick i invigningståget på järnvägen mellan Stockholm och Rimbo som invigdes 1885. Tåget representerar en tid då vagnarna och loken var små, och hastigheten låg. Resenärerna var inte så många, fokuset var att godset skulle komma fram.

Ångloket som normalt drar, BLJ 4 Långshyttan, byggdes i Motala 1897. Under hela sitt arbetsliv gick den på järnvägen mellan Byvalla och Långshyttan i Dalarna, fram tills att den sista trafiken på bruket i Långshyttan lades ner 1971. Året därpå såldes loket till Lennakatten. Ångloket är så gammalt att det saknar luftpump och genomgående bromsledning, lokföraren kan alltså inte bromsa hela tåget själv. Istället behöver bromsare stå på vagnarna i tåget och bromsa varsin vagn med handvevar. Du kan läsa mer om BLJ 4 Långshyttan på historiskt.nu.

Lilla ångtåget är unikt, ingen annan museijärnväg i Sverige kan erbjuda ett så komplett 1800-talståg som vi kan på Lennakatten. Därför försöker vi spara på tåget, och använder det främst vid speciella evenemang. Om du abonnerar ett ångtåg av oss är det dock mycket möjligt att det blir det lilla ångtåget som du får åka med.

Stora ångtåget

Under början av 1900-talet växte tågen. Både vagnar och ånglok blev större, sätena blev bekvämare och med nya tekniker som tryckluftsbromsen kunde hastigheterna höjas. Stora ångtåget representerar den här perioden, och ser ut som ett typiskt ångloksdraget tåg kunde göra mellan 1920- och 1940-talet.

Sommarvagnen, som är mycket populär under varma sommardagar, är dock äldre och är byggd 1897. På SRJ-bolaget, Lennakattens föregångare, brydde man sig inte särskilt mycket om att tågen skulle se enhetliga ut och vagnarna passa in med varandra. Man tog de vagnar man hade, och sommarvagnarna rullade ofta sommartid i tågen ända in på 1940-talet. Det var långt senare än vad de gjorde på andra järnvägar i Sverige.

Loket som oftast drar, BLJ 5 Thor, byggdes i Falun 1909. Under hela sitt arbetsliv gick den på järnvägen mellan Byvalla och Långshyttan i Dalarna, fram tills att järnvägen lades ner 1964. 1974 såldes loket till Lennakatten och efter en renovering är loket våran riktiga slitvarg. BLJ 5 Thor är det ånglok i Sverige som kör överlägset mest varje år, runt 700 mil per år. Loket har blivit en symbol för Lennakatten, så till en grad att för många personer är ångloket Thor synonymt med ”Lennakatten”. Du kan läsa mer om BLJ 5 Thor på historiskt.nu.

Dieseltåget

Mot slutet av 1940-talet och början av 1950-talet stod järnvägar inför stora förändringar. Diesellok ersatte ångloken, eftersom dieselloken var billigare i drift och krävde mindre arbete för att hålla igång. Nya vagnar byggdes i stål istället för trä, och äldre vagnar moderniserades. Det var även vid denna tid som vestibuler med dörrar i vagnsändarna blev standard istället för öppna plattformar med grindar som på äldre vagnar. Även om nya ideal genomsyrade järnvägen levde dock en del äldre fordon av kostnadsskäl kvar ännu ett tag till. Dieseltåget representerar den här tidsperioden.

Det finns flera olika lok som turas om att dra dieseltåget, och alla visar upp olika sidor av dieseleran. Det minsta loket, SRJ 1, byggt 1947, var ett prototyplok som användes främst för växling i Rimbo under sin karriär. NKlJ Z4p 3 och SJ Z4p 266, byggda 1952 resp. 1951, är båda av serieversionen av samma loktyp. Loktypen Z4p användes i hela Sverige, främst i växling men på vissa ställen även i lättare gods- och persontåg. SRJ 3, byggt 1954, var en modell av lok som bara fanns i Roslagen, ett kraftigare växellok bland annat avsett för växling av malmtågsvagnar i Hargshamn. Slutligen har vi det stora gröna dieselloket SJ Tp 3515, också byggt 1954. Det loket byggdes för tunga godståg och persontåg, och används av oss endast vid speciella tillfällen.

Rälsbussen

Vårt yngsta tåg är rälsbussen. På 1940- och 1950-talet hade statliga SJ tagit över ett stort antal privata järnvägar runtom i landet och stod nu med brokiga och ålderstigna fordonsparker som inte kunde konkurrera med den snabbt växande privatbilismen. I ett försök att förenhetliga fordonsbestånden och sänka driftskostnaderna beställde man mellan 1952 och 1958 151 stycken rälsbussar av typen YBo5p. Konstruktören var den legendariska fordonstillverkaren Hilding Carlsson, som ibland kallas för ”rälsbussens fader”.

Rälsbussarna byggdes med en lätt konstruktion som minskade bränsleförbrukningen och gjorde att vagnarna gick lättare mot spåret. Dessutom kunde de enmansbetjänas, där föraren även fungerade som konduktör. På så sätt kunde driftskostnaderna på trafiksvaga järnvägar minskas, vilket förlängde livslängden på många banor åtminstone med ett par år. Rälsbussarna blev mycket vanliga över hela Sverige. Den smalspåriga varianten, som vi har, byggdes i 151 exemplar medan den normalspåriga varianten byggdes i nästan 800 exemplar. De första YBo5p-rälsbussarna började dyka upp i Roslagen 1960, och allt fler tillkom allteftersom banor i bland annat Västergötland och Östergötland lades ned och fordon kunde flyttas över.

Vi har fyra varianter av rälsbussar. Samtliga är av samma generation, men fyller olika syften.

• Tre stycken vagnar (796, 809, 885) är vanliga passagerarmotorvagnar.
• En vagn (2109) är en manövervagn med en förarhytt och både utrymme för resande och gods. Detta var den vanligaste typen av rälsbussläp.
• En vagn (2139) är en lite ovanligare typ av rälsbussläp med endast sittplatser och en förarhytt, inget godsutrymme. Denna typ av vagn kallades i Uppland för ”sommarsläp” eftersom den främst användes som förstärkning på sommarhelger här.
• Slutligen har vi en motorvagn (904) som endast har resgodsutrymme, inga sittplatser. Den var ursprungligen avsedd för snabba transporter av fisk i Östergötland. 904 är den enda bevarade rälsbussen av denna typ.

Du kan läsa mer om YBo5p-rälsbussarna på Smalspårsarkivet.