ULJ C IV
Den ursprungliga Lennakattens enda bevarade vagn
Du står nu i den enda bevarade Lennakattens ursprungliga personvagnar, som den såg ut ca år 1900. Se dig gärna omkring i vagnen och notera särskilt:
- De enkla träbänkarna. Syftet var att med enkla medel öka kapaciteten i tågen.
- Inga glas i fönstren. Vagnen är en så kallad sommarvagn, vilket är en vanlig och uppskattad vagnstyp i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
- Fotogenbelysningen i gavelväggen. Fotogen ger inte så mycket ljus, men 1890-talets resenärer är inte heller vana med mycket mer upplysning ombord.
Teknisk data
Beteckning ULJ C IV
Tillverkningsår 1890
Tillverkare Upsala–Lenna–Norrtelje Jernvägs verkstad
Längd 8,7 m
Antal sittplatser 28 st
Biografi
Upsala–Lenna Jernväg (ULJ) har 1888 införskaffat en ångdrivna motorvagn. Ångvagnen, som lokalbefolkningen gett smeknamnet ”Lennakatten”, hjälper till att hålla driftskostnaderna nere på banan när resenärerna är fåtaliga. Ändå behövs ibland förstärkning i tågen, så på egen verkstad bygger man en släpvagn i form av sommarvagnen ULJ C IV.
Sommarvagnar är på 1800-talet ett vanligt sätt att med låga kostnader hantera resandetopparna på somrarna. Det kan tyckas konstigt att ha en vagn som endast kan användas under en kort del av året, men så är sommarvagnarna också mycket uppskattade av resenärerna.
Vagnskorgen skrotas på 1930-talet, men underredet överlever. Museijärnvägen lyckas förvärva det, och på det ursprungliga underredet byggs en ny vagnskorg enligt originalritningarna. Vagnen är av särskilt intresse som den enda bevarade personvagnen från järnvägsbolaget Upsala–Lenna Jernväg.
Rykten om boggier
Det finns uppgifter, om än obekräftade, att ULJ CN IV levererades 1890 som en boggivagn. Det skulle göra vagnen till en av de första i landet med denna lösning, som idag är standard på alla tåg. Hur som helst verkar inte boggierna fungerat så bra på denna vagn, varför den efter bara några år byggdes om till en konventionell tvåaxlig vagn. Om denna uppgift stämmer, och varför vagnen i sådana fall byggdes om, lär vi nog aldrig få veta.
Sommarvagnar
Sommarvagnar var relativt vanliga på både järnvägar och spårvägar i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Generellt kan sägas att de förekom i två varianter: antingen var det öppna godsvagnar som sommartid rustades med enkla sittplatser och tak, eller så var det vagnar speciellt byggda för syftet. På Jönköping–Gripenbergs Järnväg användes sommarvagnarna vintertid till att köra symaskiner från Huskvarna. På Dala–Ockelbo–Norrsundets Järnväg gick sommarvagnar i arbetståg för skogsarbetarna året runt med endast några gardiner som skydd från vädret.
Även om sommarvagnar var populära hos resenärerna på varma sommardagar ansågs de relativt snart vara omoderna. Järnvägarna prioriterade de mest användbara vagnarna, som kunde användas året runt i alla väder. Roslagsbanan använde sommarvagnar ovanligt länge, ända in på 1940-talet. Så sent som 1929 levererades den sista sommarvagnen, SRJ 85, trots att andra järnvägar slutat använda dem sedan länge.