Tjänstgöra i trafiken

Konduktören går runt och viserar och klipper resenärernas biljetter. Kliver någon resenär på längs linjen är det troligt att de inte har köpt någon biljett än, då säljer man en handskriven biljett. Inför varje uppehåll ska stationens namn ropas ut.

Arbetet som konduktör är lite olika beroende på om man tjänstgör på ett loktåg, där man har tågbefälhavare och tågbiträde, och på en rälsbuss, där man oftast är ensam. På loktåg behöver man se till att resenärerna kommer på och av säkert vid uppehållen och att grindarna stängs ordentligt innan tåget kör iväg. Det är viktigt att samarbeta med tågbefälhavaren så detta sker effektivt. På rälsbuss behöver man också se till att alla resenärer kommer av och på, men dörrarna styrs av föraren och man meddelar när tåget är redo för att avgå genom att ringa i en enklangsklocka. Med denna meddelar man också om tåget behöver stanna vid nästa hållplats eller ej.

På vårt äldsta tåg, Lilla ångtåget, saknas det ledningar för att bromsa hela tåget från loket, och bara lokets broms räcker inte. Därför finns en eller flera bromsare placerade ute på tåget som bromsar varsin vagn manuellt med veven som finns placerad på vagnen. Det gäller att ha bra koll på banans backar och hastighetsgränser och vara uppmärksam på signaler från tågbefälhavaren eller lokföraren. Vill lokföraren att tåget ska bromsas direkt kan hen signalera ”bromsa” med ånglokets vissla, då gäller det att bromsa så mycket man kan, utan att hjulen låser sig. Bromsare är ett utmärkt sätt att lära känna banan om man vill fortsätta som t.ex. lokförare i framtiden.

Tågbefälhavaren har ett blått band i mössan och är ”chef” på tåget. Det innebär att man har det övergripande säkerhetsansvaret för tågets framfart, och leder arbetet på tåget. Arbetsdagen börjar med att förbereda tåget för dagen. Vagnar ska kontrolleras, bromsar testas, skyltar hängas upp, och tågets utrustning ska gås igenom. Om stationen är obevakad ska avgångstillstånd inhämtas från tågklareraren på nästa bevakade station innan tåget får avgå. Under tågets färd är det tågbefälhavaren som ger avgångssignal till lokföraren efter uppehåll och meddelar lokföraren om tåget ska stanna vid nästa hållplats eller inte.

Tågbefälhavare är ett intensivt och ansvarsfullt jobb. Man behöver självständigt kunna lösa problem som uppstår, följa rutiner och agera som ansiktet utåt till våra resenärer. För att bli tågbefälhavare behövs åtminstone ett års erfarenhet som konduktör och minst en elevtur som bromsare.

På Lennakatten finns tre huvudtyper av diesellok, även om alla lok är individer och beter sig lite olika. Normalt börjar man med typen Z6, eftersom det är det loket vi oftast kör med i vår trafik. Nästa steg är Z4, vilket är en lite mindre och svagare loktyp. När man kör gäller det att vara koncentrerad, uppmärksam och ha god kännedom av banan. Dessutom ska man veta hur loken fungerar och kunna åtgärda fel som kan uppstå, loken är ju runt 70 år gamla. Efter några års erfarenhet som lokomotorförare kan man gå vidare till att köra vårt stora Tp-lok, även om det är många som nöjer sig med att endast köra Z4 och Z6. Vi kör inte med Tp-loket så ofta, och det rullar mest i banarbetståg. Därför är utbildningsmöjligheterna på detta lok begränsat.

Det krävs ett par års erfarenhet som aktiv innan man kan börja köra tåg. En bra erfarenhet är att arbeta med fordonen ute i verkstaden. Då lär man känna hur loken fungerar och arbetar, vilket är mycket värdefullt när man går vidare till att köra dem. Det är också bra att ta några turer som bromsare, det kan hjälpa till att lära upp kännedomen av banan.

Rälsbussarna är våra snabbaste och smidigaste tåg, men det innebär inte att de inte kräver en hel del kunskap att köra. Det gäller att vara koncentrerad, uppmärksam och ha god kännedom av banan. Dessutom ska man veta hur rälsbussarna fungerar och kunna åtgärda fel som kan uppstå, de är ju runt 70 år gamla.

Det krävs ett par års erfarenhet som aktiv innan man kan börja köra tåg. En bra erfarenhet är att arbeta med fordonen ute i verkstaden. Då lär man känna hur rälsbussarna fungerar och arbetar, vilket är mycket värdefullt när man går vidare till att köra dem. Det är också bra att ta några turer som bromsare, det kan hjälpa till att lära upp kännedomen av banan.

Är man intresserad av att i framtiden köra och elda ånglok är första steget att vara stallvakt. Det behövs ingen föreberedande utbildning eller behörighet i säkerhetstjänst. Stallvakt är ett utmärkt sätt att lära känna ånglokets alla egenskaper och mekanismer. Som stallvakt är man med och startar upp ånglokets fyr dagen före det ska rulla i trafik, för att sakta värma upp pannan så att loket inte tar skada. Dessutom finns det en rad delar av loket som ska gås igenom, smörjas, putsas, och så ska loket fyllas på med kol och vatten.

Arbetet med påeldningen av loket leds av stallförmannen. I utbildningen till ånglokseldare ingår även utbildning till att bli stallförman. Det är upp till stallförmannen att avgöra vad som behövs göras på loket för att få det redo för trafiken, och det är viktigt att vara noggrann. Det är mycket viktigt att ångloket är rent och bra form när det rullar i trafik.

Det troligen mest slitsamma jobbet i trafiken är att vara ånglokseldare. Ångloket behöver hålla ett stabilt ångtryck under färd – för lågt och man tappar fart, för högt och säkerhetsventilen går. Detta gör man genom att skyffla kol in i ånglokets eldstad med hjälp av en skyffel.

Att elda ånglok är en konst. Vårt ånglok BLJ 5 Thor behöver ca 80 kg stenkol per mil, men hur mycket man skyfflar in måste planeras utifrån backar, uppehåll etc. Dessutom ska eldningen vara så rökfri som möjligt för att inte störa grannar och resenärer. Utöver att skyffla kol hjälper man föraren med att hålla uppsikt framåt och bakåt längs tåget, för att kontrollera vägar och signaler, samt eventuella signaler från personalen ombord på vagnarna. Ingen blir någonsin en perfekt eldare, och det finns alltid utvecklingsmöjligheter för alla, oavsett hur länge man har eldat.

Men arbetet börjar redan långt innan avgång. Även om stallvakten och stallförmannen värmt upp ångloket i förväg behövs minst två timmar före avgång för att få upp trycket i ångpannan så att loket överhuvudtaget går att röra på sig. Efter trafikdagens slut behöver loket också ställas av. Slagg och aska ska tömmas och loket ska tvättas av. Detta tar också runt 1-2 timmar. För att inte dagarna ska bli för långa byter man ofta av personal på mitten av dagen.

Åldersgränsen för eldare är 18 år, 17 år som elev. Nivån på säkerhetsordningen är nivå 3.

Den högsta tjänsten du kan uppnå på ånglok är givetvis ångloksförare. I rollen gäller det att vara koncentrerad, uppmärksam och ha god kännedom av banan. Man måste samarbeta med eldaren som ett lag för att köra, hjälpas åt med att hålla uppsikt både framåt och bakåt och lägga upp körningen så att eldaren hinner med att hålla ångtrycket uppe. För en behaglig resa måste föraren kunna tåget väl, och kunna köra med jämn fart och accelerera och bromsa mjukt utan ryck.

Alla ångloksförare behöver först utbilda sig till eldare, så man har en förståelse för bägges arbete. Nivån på säkerhetsordningen är nivå 3.

Ångloksföraren hjälper också eldaren med påställning och avställning av loket före och efter trafikdagen. Även om stallvakten och stallförmannen värmt upp ångloket i förväg behövs minst två timmar före avgång för att få upp trycket i ångpannan så att loket överhuvudtaget går att röra på sig. Efter trafikdagens slut behöver slagg och aska tömmas och loket ska tvättas av. Detta tar också runt 1-2 timmar. För att inte dagarna ska bli för långa byter man ofta av personal på mitten av dagen.

Tågklareraren, ofta kallad stinsen, är personen med rött band i mössan som bestämmer på en station. En viktig arbetsuppgift är att tillsammans med de andra tågklarerarna reservera banan för olika tågrörelser så att de kan framföras på ett säkert sätt, utan risk för kollisioner. Detta sker genom en process med väl genomarbetade rutiner som kallas tåganmälan. Dessutom ska man se till att tågen får de ordrar tågpersonalen behöver, och tågklarerarna kontrollerar varandra att ordrarna blir levererade innan tåget får köra. När avgångstiden närmar sig vrider man om nyckeln i ställverket för att låsa spåret tåget ska köra (tågvägen) och går ut med signalspaden i handen och vinkar av tåget.

Som tågklarerare krävs en mycket god förståelse för rutiner och säkerhetsregler. Man behöver agera lugnt och säkert, och kunna agera som arbetsledare för övrig järnvägspersonal.

En av tågklarerarna som tjänstgör är även tågledare. Tågledaren, utöver att göra tågklarerartjänsterna på sin station, leder tågklarerarnas arbete på hela banan. Man beslutar om tåg ska ställas in, tågmöten ska flyttas och hur en eventuell olycka ska hanteras. Men tågledare finns inte bara under trafikdagarna. Varje dag, dygnet runt, året om tjänstgör en tågledare som ska ta emot samtal för att styra över de tjänstetåg som går på banan när de vanliga tågen inte kör. Detta görs normalt hemifrån med en mobiltelefon och en pärm där de olika tågrörelserna noteras.

Tågledare är en vidareutbildning från tågklarerare. Detta är alltså den högsta tjänsten man kan ha i trafiken på Lennakatten och något som tar flera år att utbilda sig till.

Biljettförsäljaren sitter i biljettluckan i stationshuset på Uppsala Östra och säljer biljetter, tillsammans med expeditionsföreståndaren. Det finns många slags biljetter och rabatter att hålla reda på, och allt lär man sig i biljettkursen som hålls kring april/maj varje vår. Utöver att sälja biljetter säljs även souvenirer, böcker och medlemskap till vår förening. Dessutom ska man vara beredd på att ge restips och hänvisningar till resenärerna, så det är bra att ha en viss koll på järnvägen även när man jobbar i biljettluckan. Biljettförsäljaren är den första personen många resenärer möter när de reser på vår järnväg. Därför är det viktigt att vara trevlig och hjälpsam så att resenärerna får ett trevligt bemötande.

Expeditionsföreståndaren leder arbetet på biljettexpeditionen och ansvarar för kassorna. Det innebär att utöver uppgiften som biljettförsäljare ska man hålla koll på pengarna som kommer in, redovisa antal sålda biljetter och dubbelkolla att det matchar med hur många biljetter som har getts ut. Därtill ska man ta emot redovisningar från konduktörernas biljettförsäljning och föra in det i redovisningen. Man kan utbilda sig till expeditionsföreståndare från 17 års ålder och efter att man har erfarenhet som biljettförsäljare.

Tjänsten som biljettgranskare liknar att vara konduktör, fast utan säkerhetsrollen. Man säljer inte heller biljetter, utan viserar endast resenärer som redan har biljett. Biljettgranskare är främst till för de som av någon anledning inte kan eller vill gå kurs i säkerhetsordning eller klarar av hälsokraven för att tjänstgöra i säkerhetstjänst, men fortfarande vill delta i trafiken. Åldersgränsen för biljettgranskare är 16 år.